Mitt hela namn är My Stiwie Fredriksson, Och ja, jag vet att Stiwie är ett kill namn.
Men de är tack vare min moder som jag fick de namnet. Just för att min lilla förvirrade mamma inte visste vem min pappa var när jag var liten så hon trodde då att de var en som kallades för Stiwen, men han hann inte liksom växa upp med mej så länge, för han dog den 13 April 1994 en dag före min 1 års dag. Han var alltid så glad över mej, och han var stensäker på att jag var hans dotter. För alla tyckte att jag var lik honom. Men efter alla gånger som jag har fått tagit blodprov för att hitta min pappa fick jag äntligen svar på vem de var, ungefär när jag var 8 år kanske, Och de visades att Stiwen inte alls var min pappa. Men då var de redan försent att byta mellan namn, men jag är ändå stolt över att heta så, För jag vet att de är en vuxen som faktiskt älskade mej så mkt så han kunde göra precis allt för mej, så jag kan gott och gärna hedra honom för att heta, nästan som honom.
Nu ska jag inte säga så mkt mer om mina föräldrar för de kommer i ett annat inlägg.
men i alla fall, där fick ni veta vad de var som gjorde att jag fick mitt mellan namn.
Jag kan berätta om mitt liv lite, min uppväxt ...så att ni hänger med lite i svängarna om jag någonsin nämner min mamma, och att du inte riktigt vet hur de ligger till. Ska berätta de ganska kort (försöka i alla fall)
I alla fall, så är jag adopterad. Jag bor alltså i en fosterfamilj där jag har bott ända sedan jag var 5 veckor gammal. Anledningen ? Ja, min biologiska mamma hade inte gått in på rätt väg här i livet, och tyvärr börjat med droger som hon länge hade sysslat med långt innan jag skapades. i alla fall, dom fem veckor som jag inte bodde där jag bor än idag så fanns jag på ett barnhem i Sandviken. Anledningen till varför som jag berättar de här är för att jag tycker att det är en viktig del över för den jag är idag.
I alla fall, här har jag bott i lite mindre i 18 år nu, men snart är de dags för mej och flytta, i alla fall för ett tag då jag ska börja i en ny skola.
En viktig del av mej är musik, jag har sjungit sen jag knappt kunde prata och håller på med de än idag, jag tröttnar aldrig. De får mej och bli glad, även fast jag bara sjunger när jag är glad. Musik överhuvudtaget gör mej glad, så om jag någon gång är ledsen så lyssnar jag på musik och är själv ett tag så blir de liksom snart bättre.
En nytt intresse för mej är tatueringar. jag har alltid tyckt om tatueringar... men jag har blivit lite av en tatueringsgalning och planerar för nöjet skull, vad jag skulle vilja ha för tatueringar på min kropp och vart dem ska sitta. Redan nu har jag två tatueringar, och jag var 15 år när jag tatuera mej för första gången, en simpel stjärna på min fotled, men lyckan efteråt går inte och förklara. (OBS! Gjorde den i Thailand, där de är 15års gräns att tatuera sej) Och året efter Gjorde jag en till tatuering. En som jag själv skapat, En tatuering på min handled som är och ska se ut som en lotusblomma med en grön rök där de står ''frihet'' fast på thailändska. Den tatueringen var inte så skön och göra, men den betyder oerhört mycket för mej för dej säger en hel del om mej, men de ska jag inte ta upp nu, en av alla anledningar var väl för att en underbar människa fanns där och satt och titta och stötta mej medans jag var nära och gråta. Haha.
Och Thailand säger också en sak om mej, JAG ÄLSKAR THAILAND! De är där som jag ska leva framöver i mitt liv. Folk säger alltid att de är omöjligt när jag säger de, men jag ska fan visa er... att ingenting är omöjligt, Inte för mej!
Jaja, vi får säga att de var en bra presentation av mej (även fast det kanske inte var de)
Och du som inte visste de här innan du läste de nu ... nu vet du lite om mej
Pussen. ;) <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar