Den pojken hette, eller ja.. han heter ju fortfarande Fredrik Reis.
Känns undligt och prata om honom nu, men så är de.
Han var verkligen min första riktiga kärlek.
Usch, de kändes som om mitt hjärta skulle splittras i tu när vi gick
skilda vägar. De som var de mest hemska med de hela, var nog att de inte var bra mellan
oss då, Vi bråkade hej vilt.
Men så kan de också ta slut. Så jag säger till er som har någon där ute.
Var livrädd om den ni har i erat hjärta, för om han betyder allt för dej så kan du säkert inte
leva utan han heller. Så var rädd om honom/henne.
De var allt för denna dag.
Pussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar